torsdag 5 maj 2016

Kransarnas krans

För att fortsätta på temat frikransar vill jag berätta lite om en mycket speciell sådan som få har sett i verkligheten.
Jag pratar om Campagnolos berömda frikrans från tidiga 80-talet, det sista projektet som Tullio Campagnolo själv höllt i innan han dog.
Det är en vacker komponent med fantastiskt fin finish. Gjord i härdad lättmetall (ergal) vad gäller både kroppen som kuggen och den väger fullt uppbyggd som på bilderna endast 164g på min våg!

Uppbyggd på samma sätt som de flesta frikransar som synes på bilden här ovan men med en helt annan precision än dessa.
Två klackar (i vissa versioner tre!) som var det vanliga griper tag i yttre kranskroppens jack när man trampar, allt i klassisk Campagnolo kvalitet och finish från den här tiden. De speciellt utvalda 1/8" kullagren som går i härdade banor har en tolerans på en tusendels mm!
När man monterar frikransen på ett hjul och roterar det så syns inget svaj som är så vanligt annars, den är spikrak och exakt. En ren fröjd att montera på och av dessutom.
Alla kuggen monteras på splines utom de två yttersta som skruvas på kranskroppen och i sig själva.




Jag fick även med ett specialverktyg till kransen, också det mycket lätt och smidigt. Observera den utbytbara avdragaren som har spiralformade klackar vilka passar in och griper tag i kranskroppen och gör det mycket enklare att montera av kransen från hjulet utan att förstöra denna.
Tyvärr har jag sett Campagnolo kransar där man försökt använda traditionella avdragare typ Regina och det resulterade i att man förstört dem. Och det här är som bekant ingen billig komponent.
Här är det absolut tvunget att använde specialverktyget men var överhuvudtaget noga med att använda rätt verktyg på en racercykel, då undviker man skador på komponenterna.



lördag 2 april 2016

Regina kransmek

Fick förra året ett bakhjul av Kjell Ahlqvist som jag skulle renovera och bygga om från tub till kanttråds fälg. Det behövde en ordentlig genomgång visade det sig, men delarna i sig var i bra skick trots allt.
Det som dock inte var något att ha var en gammal igen-beckad Regina Oro frikrans som någon dessutom förstört genom att i vanlig ordning inte fixera avdragaren ordentligt utan denna hade sluntit och dragit sönder godset förstås. Tyvärr något som man stöter på väldigt ofta.

Det enda sättet att få bort frikransen är att montera ner den och ta bort själva kroppen med en rörtång av större typ, vilket jag gjorde.
Tog några bilder på hur kransen ser ut inuti vilket kan vara intressant av flera skäl, bl a om man vill plocka isär en frikrans för att serva den, t ex om man cyklat mycket i regn. Gamla kransar var nästan aldrig tätade så detta är något man kan räkna med om man tar över vintage cykel.

Ta först en dorn och sätt den i ett av de två hålen i kransens mitt och börja hamra loss den i riktning medurs. De två hålen sitter nämligen på en låsring som brukar sitta som sjutton så man får hålla på ett tag innan den lossnar.

När sen denna är avlägsnad kan man lyfta hela kuggpaketet rakt upp från frikranskroppen. Om ni ska serva kransen så lägg en handduk under för det kommer att ramla ut en mängd små kullager och dessa vill man inte ska rulla iväg. Det brukar röra sig om ett 30-40-tal, och det är lösa kulor som sitter i varsin bana i kransens båda ytterändar.

På bilderna syns hur frikransen är konstruerad inuti. Regina Oro kroppen har två par 'klackar' som monteras ovanpå varsin <-formad fjäder och dessa griper tag i jacken i den yttre kroppen när man trampar.

Det är bara att göra rent ordentligt, fetta rejält och sen försiktigt montera ihop allting igen så fungerar kransen ofta bättre och tystare än när den var ny. Tillverkarna brukade inte använda mycket fett så en service ger nästan alltid ett mycket bra resultat. De allra flesta frikransar ser ut på det här sättet eller har en snarlik konstruktion.



fredag 11 mars 2016

Dagens fynd

Av en tillfällighet kom jag nyligen över ett set med Campagnolo bromsar i kartong. Dessa hade uppenbarligen legat väldigt länge på en hylla längst bak i någon cykelaffär för kartongen var alldeles grå av damm!

Det jag har här är en komplett sats Super Record bromsar från andra halvan av 70-talet och dessa är av den s k piccolo modellen, dvs den kompakta versionen av de vanliga bromsarna.
Italienska rambyggare hade redan vid sjuttiotalets mitt börjat minska ner avståndet mellan bromsbryggan/ axeln och fälgarna, vägarna blev allt bättre och däcken smalare och tunnare och de mer kompakta bromsoken gav även cykeln ett renare och mer strömlinjeformat utseende.

Hela kartongen är i fint skick efter rengöring och t o m instruktionen finns med, det var f ö samma som låg i både Record som Super Record kartongerna. Originalwirar och höljen finns med som synes och på 70-talet kom Campagnolos bromsar alltid med dessa grå höljen. Notera vilka kraftiga wirar man använde då i jämförelse med idag. Dessa mäter 1.6 mm.

Bromsarna är levererade med långa axlar för montering med traditionella bultar, ej insex, och de har Campagnolos klassiska anodiserade satinfinish.
Hur ser jag nu att dessa är från 70-talet? Finns flera detaljer som avslöjar det; först och främst texten på armarna som är präntad med tryckbokstäver, senare använde man skrivstil.
På ovansidan av bromsaxeln står det textat 'Patent' och det ändrades 1974-75, tidigare stod det 'Brev' där. Det är dock samma sak, brevettato betyder nämligen patenterad på italienska.
Andra typiska detaljer är de raka handtagen på bromsarnas snabbkopplingar. De ändrades 1978 till en mer rundad och mjukare utformning. De oklädda broms-skorna är också typiska, även de blev 1978 ändrade och blev klädda med ett svart plastmaterial istället.

Handtagen är borrade Super Record, vanliga Record är släta, men de bruna gummiklovarna är från 80-talet då de har den då aktuella s k 'sköld' loggan på sidorna, något som kom 1983. Någon har antagligen bytt dem då de gamla torkat sönder. Det var ganska vanligt att gummiklovarna gjorde det förr, de var inte så tjocka och gummit var annorlunda än dagens.
Ett väldigt enkelt sätt att få dem att hålla länge är faktiskt att tvätta av dem med en fuktig trasa efter ett pass och att ha cykeln i skugga. Svett och starkt solljus får dem att åldras mycket fortare.

Roligt att hitta en sådan här komplett sats i det här fina skicket. Det här var de bästa bromsarna som fanns att få på den här tiden och de enda som kunde konkurrera med dem var Modolos Professional som kom alldeles i slutet på 70-talet.
De har inte samma grepp som moderna dubbelpivot bromsar men man ska komma ihåg att Super Record riktade sig till en speciell kategori cyklister. De användes mer som fartmodulerare än något annat, man ville inte tappa fart mer än absolut nödvändigt för att hantera en kurva t ex.
Om man ser till att serva dem då och då och använder moderna wirar och höljen så har man ett par riktigt bra bromsar som dessutom tål det mesta och är väldigt lätta att meka med, jag använder dem fortfarande på flera av mina cyklar med goda resultat.