tisdag 1 december 2015

Vitus, franskt aluminium och de första fabriksramarna, del 2

Designen av 979an kom inte till av en slump. Robert Roche var en rambyggare som hade en väletablerad och väl ansedd verkstad som producerade skräddarsydda tävlingsramar av högsta kvalitet, även i aluminiumlegeringar. Liksom André Sabliére hade han redan tidigare samarbetat med Vitus och den franska aluminiumproducenten Pechiney med olika, ibland experimentella ramprojekt.
Roche anlitades för att designa ramen och det var han som utformade ett unikt koncept och material till en av de mest attraktiva och mest välhanterande racerramarna på den tiden, 979an var en perfekt kombination av traditionell ramdesign, delvis hantverksmässig konstruktion och moderna metoder och material.

Det här var den lättaste tävlingsramen på den tiden, vägde 25-30% mindre än en motsvarande ram i stål från Reynolds eller Columbus. Designen var helt och hållet tävlingsinriktad med 74/74 graders vinklar, korta 40.5 cm kedjestag med vertikala bakändar och en hjulbas på 97-98 cm vilket gav en mycket aggressiv geometri.
Den totala avsaknaden av målade ytor gjorde ramen både billigare att tillverka och att underhålla samt gav den en finish som på sikt visade sig mer hållbar. Här var en ram där funktionen dominerade men vars inneboende estetik var sublim och mycket effektiv. De gjutna delarna är lätta att polera upp med Autosol elller liknande och stagen liksom gaffelbaljorna var i satin finish, triangelrören däremot var, förutom i naturlig satin finish, även transparent anodiserade i en rad färger: ljusblå, mörkblå, röd, rosa, violett, grönt, guld och unik för Peugeot, brons, de fanns även i svart och vit färg

De första serierna av Vitus 979 hade fästen för bakbromswiren limmade ovanpå överröret på traditionellt sätt men det var inget lyckat koncept då dessa hade en tendens att lossna. Man övergick rätt snabbt till att dra wiren inuti röret istället, en variant som tillämpades mer och mer även på stålramar under 80-talet. På dessa tidiga ramar var det också ingraverat "Vitus 979" på gaffelbladen istället för en dekal som de senare ramarna hade. 
De hade även en traditionell sadelrörsmuff med en M5 insexbult. Dessa muffar kunde dock spricka om man drog åt för hårt. Alan löste samma problem genom att introducera ett runt hål i nederdelen av skåran på sina ramar. 
Vitus arbetade istället om hela muffen och installerade en grabber M5 skruv som skruvades in rakt bakifrån i en sadelstolpe som hade en för ändamålet anpassad flat sektion och detta fungerade alldeles utmärkt. Det här konceptet kom till i första hand när man började producera ramar i kolfiber 1983 men användes snart på alla Vitus ramar. 1985 började man leverera alla ramar med dubbla flaskställsfästen också.

Man kom även ganska snart igång med en produktion av vissa komponenter in-house, man hade från början kunnat köpa gafflarna lösa och nu tillkom Rubis sadelstolparna. Dessa var mycket välgjorda, ofta urfrästa och med 2 bults microjustering. Vitus liksom Alan krävde smala sadelstolpar med en diameter på 25 mm.
Andra komponenter som styrlager och vevlager fanns också med Vitus loggan men de var producerade av Stronglight eller Mavic. Senare produktion av 979an hade t o m kanterna på vevhuset avfasade 45 grader för att passa Mavics 610RD kassett vevlager utan gängor.

Jag har haft både en tidig som en senare version av 979an och har haft mycket goda erfarenheter av båda ramarna. Bägge var väl begagnade när jag tog över dem men det var inga problem med 'bindningarna' eller annat som man kan läsa om ibland. Överhuvudtaget var de mycket trevliga att cykla på och jag har kört mycket på dem. Snabba och komfortabla.
På nätet läser man ofta om att dessa ramar skulle vara väldigt mjuka och obehagliga att cykla på och det är helt fel. Man måste ta alla dessa webb-rykten med en stor nypa salt och framförallt studera personen som framför dem - klart att om man som en del väger över 100 kg och kör på en 58 ram eller liknande så kan det nog kännas mjukt. 
Mina 979or var 53/54 cm c/c och jag själv är 176 lång och vägde då c:a 80 kg och jag tyckte inte att de var mjukare än en motsvarande stålram byggd med tunna rör. Vitus själva rekommenderade dock inte ramarna för cyklister över 82 kg!

Det handlar ju väldigt mycket också om HUR man cyklar; om man har en mjuk smidig kadens eller om man är kantig i sin trampteknik så påverkar detta självklart alla ramars beteende. Givet var att de som gillade 979an mest var lätta cyklister, klättrare som hade den rätta tekniken och dessutom hade stor fördel av cykelns låga vikt. Men även Sean Kelly genomförde nästan hela sin karriär på Vitus 979 i olika utföranden i första hand för att de hade sådana fantastiskt bra stötdämpande egenskaper, de var bekväma och sköna att cykla på - även på Paris-Roubaix! De här relativt tunna aluminiumrören som det handlar om ger ramarna en effektiv inneboende dämpning.

På bilderna här nedan kan man se skillnaderna på de tidiga och de senare versionerna. Sen förkom det även en med plattade aerorör, det fanns temporamar, pistaramar, crossramar, mtb och rena barn (junior!) ramar och då pratar jag bara om aluminiumramarna, sen tillkom det carbonramar i olika former så produktionen var omfattande.