onsdag 18 oktober 2017

Höstbilder

Bilder på några av mina cyklar.....











och det kommer mer så småningom.....


torsdag 29 juni 2017

Obekväm sadel eller inte...?

Jag har tidigare skrivit om sambandet mellan sadel och byxa och har nyligen kommit att reflektera än mer över detta.
En inte ovanlig företeelse är att ofta trivs man kanske inte med den sadel som sitter på cykeln utan funderar på att byta ut den. Gör inte det.
Kontrollera först att sadeln är rätt inställd för dig, utgångsläget är att den skall vara plan - kolla med ett vattenpass om du är osäker. Se till du sitter rätt i förhållande till vevaxeln, kolla med ett lod. Sen måste man sakta men säkert ställa in den så du inte upplever tryck och obehag, något som är individuellt för varje cyklist, prova dig fram långsamt med tålamod här. Kan krävas ett par pass innan du får den som du vill ha den.

Nu gäller det att hitta byxor som passar ihop med sadeln och det är inte lätt utan man får helt enkelt tillämpa trial-and-error metoden tills man hittar dem.
Saken är nämligen den att man inte nödvändigtvis måste byta sadel om man upplever den som obehaglig, det kan ofta
lika gärna hänga på byxan. Vissa byxor och sadlar är bara inte kompatibla har jag upptäckt.

Jag äger ju flera cyklar med olika sadlar och det har visat sig att det inte fungerar alls med att använda samma byxa på dem alla. Ibland känns det helt perfekt och ibland inte. Byter jag sedan till en annan byxa så känns det hur bra som helst - men inte på samma sadlar!






lördag 10 juni 2017

Delta bromsar

Sorterar igenom komponenter som jag vill ha kvar och som jag ska sälja och noterade en märklig detalj vad gäller Campagnolos Delta bromsar.

Croce d'Aune bromsarna som kom ut 1988 särskiljer sig från C-Record framförallt genom att fjädrarna ligger utanpå, på baksidan av bromsen. Men de hade ett 5-axlat länksystem vilket inte Record Delta bromsarna hade förrän i den fjärde generationen (av fem) vilket känns lite märkligt.

Inte för att det gjorde någon större skillnad, bägge varianterna tar precis lika bra. Jag har använt både Croce som Record Delta bromsar ifrån olika versioner och de fungerar utmärkt och tar inte alls dåligt som en del tomtar på webben påstår.

De tar inte ett dugg sämre enligt min mening än ett par Super Record eller för all del även modernare dubbel-pivot bromsar, men de kräver att man är noggrann när man monterar och justerar dem. Det stämmer att de är tyngre än vanliga bromsar vilket dock inte är förvånande.













måndag 27 februari 2017

Success all the way

Idag har många bilden av att Campagnolo var allenarådande vad gäller cykelkomponenter på 70- och 80-talen med enbart Shimano som en uppstickande konkurrent.
Det stämmer generellt sett men det fanns även mängder av andra tillverkare som producerade utmärkta och ibland t o m bättre delar än vad de två stora gjorde.

Fransk cykelindustri försvann tyvärr till stora delar i början på 80-talet p g a konkurrensen från Asien framförallt. Ett gammalt välkänt märke var Huret som länge tillverkat fina växelkomponenter. Bakväxeln på bilderna heter Success och kom ut på marknaden alldeles i slutet på 70-talet om jag minns rätt. I vilket fall som helst var det en enastående bra bakväxel på den tiden om man ser till vad man fick för pengarna.

Det var en mycket robust och stryktålig bakväxel med delar tillverkade i stål, aluminium och titan. Den kunde normalt ta 24 tänder och det gick även att ställa in den för 28 med ett par enkla justeringar.
Bakväxeln var mycket lätt med 175 gram och bägge trissorna löpte på lösa kullager som kunde ställas in individuellt precis som på ett nav.
Som synes kunde man även finjustera wirespänningen precis som på moderna växlar och det gör faktiskt en hel del även om vi pratar traditionell friktionsväxling här. Koppla denna bakväxel ihop med ett par Simplex SLJ Retrofriction reglage och man har ett suveränt växelpaket.







fredag 27 januari 2017

Specialissima.......

På 1980-talet jobbade jag en tid med Bianchi och en av de modeller jag tyckte bäst om var den mycket vackra Specialissima X3 och den lite senare X4-modellen som var snarlik.
Bägge var byggda i Columbus SLX rör med Bianchis egna microfusion muffar, vevhus och gaffel-krona, Campagnolo gaffeländar och kom utrustade med antingen sista versionen av Super Record eller den då nya C-Record gruppen.

X4an som kom 1987 fanns även i en speciell Argentin Replica version som den ni ser på bilderna här nedan.
Den Bianchin Moreno Argentin vann VM-guld i Colorado på 1986 hade dock inte lackerade svarta detaljer utan där var det fråga om rökfärgat krom av samma typ som på Centenario cyklarna som kom 1985 till Bianchis hundraårsjubileum.

Jag gillade Replican skarpt då och gör det fortfarande, skulle gärna ha en idag att cykla runt på. Den hade bl a plattade 'aero' gaffelbaljor och sittstag som skiljde den från andra Bianchis.
X4 Replican byggde upp till en mycket skön cykel, stabil och neutral men samtidigt snabbaccelererad och med en fin respons minns jag.










torsdag 5 maj 2016

Kransarnas krans

För att fortsätta på temat frikransar vill jag berätta lite om en mycket speciell sådan som få har sett i verkligheten.
Jag pratar om Campagnolos berömda frikrans från tidiga 80-talet, det sista projektet som Tullio Campagnolo själv höllt i innan han dog.
Det är en vacker komponent med fantastiskt fin finish. Gjord i härdad lättmetall (ergal) vad gäller både kroppen som kuggen och den väger fullt uppbyggd som på bilderna endast 164g på min våg!

Uppbyggd på samma sätt som de flesta frikransar som synes på bilden här ovan men med en helt annan precision än dessa.
Två klackar (i vissa versioner tre!) som var det vanliga griper tag i yttre kranskroppens jack när man trampar, allt i klassisk Campagnolo kvalitet och finish från den här tiden. De speciellt utvalda 1/8" kullagren som går i härdade banor har en tolerans på en tusendels mm!
När man monterar frikransen på ett hjul och roterar det så syns inget svaj som är så vanligt annars, den är spikrak och exakt. En ren fröjd att montera på och av dessutom.
Alla kuggen monteras på splines utom de två yttersta som skruvas på kranskroppen och i sig själva.




Jag fick även med ett specialverktyg till kransen, också det mycket lätt och smidigt. Observera den utbytbara avdragaren som har spiralformade klackar vilka passar in och griper tag i kranskroppen och gör det mycket enklare att montera av kransen från hjulet utan att förstöra denna.
Tyvärr har jag sett Campagnolo kransar där man försökt använda traditionella avdragare typ Regina och det resulterade i att man förstört dem. Och det här är som bekant ingen billig komponent.
Här är det absolut tvunget att använde specialverktyget men var överhuvudtaget noga med att använda rätt verktyg på en racercykel, då undviker man skador på komponenterna.



lördag 2 april 2016

Regina kransmek

Fick förra året ett bakhjul av Kjell Ahlqvist som jag skulle renovera och bygga om från tub till kanttråds fälg. Det behövde en ordentlig genomgång visade det sig, men delarna i sig var i bra skick trots allt.
Det som dock inte var något att ha var en gammal igen-beckad Regina Oro frikrans som någon dessutom förstört genom att i vanlig ordning inte fixera avdragaren ordentligt utan denna hade sluntit och dragit sönder godset förstås. Tyvärr något som man stöter på väldigt ofta.

Det enda sättet att få bort frikransen är att montera ner den och ta bort själva kroppen med en rörtång av större typ, vilket jag gjorde.
Tog några bilder på hur kransen ser ut inuti vilket kan vara intressant av flera skäl, bl a om man vill plocka isär en frikrans för att serva den, t ex om man cyklat mycket i regn. Gamla kransar var nästan aldrig tätade så detta är något man kan räkna med om man tar över vintage cykel.

Ta först en dorn och sätt den i ett av de två hålen i kransens mitt och börja hamra loss den i riktning medurs. De två hålen sitter nämligen på en låsring som brukar sitta som sjutton så man får hålla på ett tag innan den lossnar.

När sen denna är avlägsnad kan man lyfta hela kuggpaketet rakt upp från frikranskroppen. Om ni ska serva kransen så lägg en handduk under för det kommer att ramla ut en mängd små kullager och dessa vill man inte ska rulla iväg. Det brukar röra sig om ett 30-40-tal, och det är lösa kulor som sitter i varsin bana i kransens båda ytterändar.

På bilderna syns hur frikransen är konstruerad inuti. Regina Oro kroppen har två par 'klackar' som monteras ovanpå varsin <-formad fjäder och dessa griper tag i jacken i den yttre kroppen när man trampar.

Det är bara att göra rent ordentligt, fetta rejält och sen försiktigt montera ihop allting igen så fungerar kransen ofta bättre och tystare än när den var ny. Tillverkarna brukade inte använda mycket fett så en service ger nästan alltid ett mycket bra resultat. De allra flesta frikransar ser ut på det här sättet eller har en snarlik konstruktion.